Bonusfamiljen

Jag är född på hösten. Kanske det är därför jag älskar den så...Folk som blir deprimerade på denna underbara årstid fattar jag helt enkelt inte.
Man kan äntligen tända ljus. Läsa saga för barnen (Stella mest - fast Nikki och Hampus knölar sig ner brevid och lyssnar dem med!).
Inget mer spring ute på kvällarna (så vi föräldrar måste gå två mil för att hitta barn). Nej, nu är vi inne och myser hela tiden! Fram med plädar, raggsockor och HEJ soffan!
Fast ut med Biff måste man ju. Och i morse var det sådär otroligt vackert med solen som lyste upp alla fina höstfärger i vår lilla bakom-dagis-skog. Det var nästan som urplockat ur en musikvideo där jag går och sjunger nån låt mot kameran.
Förutom då att mitt hår är uppsnurrat i en taskig tofs, jag är osminkad, snoret rinner och då och då halkar jag till på en mördarsnigel. Annars är allt idylliskt.
Och till höger ligger det en ljusblå jacka över en gren.
Så märkligt. Har ägaren blivit varm? Tagit av sig medans han stretchar kanske och sen råkar han glömma den?
Nej. Troligare är att några ondingar velat ha den fina ljusblå jackan. Stegat fram ur mörkret och skrämt jackägaren till att ta av sig den. Han har en sprungit hem i flygande fart. Ondingarna upptäckte kanske att jackan var från Coop Forum och dessutom namnad! Slänger upp den i trädet och drar.
??
Konstigt i alla fall med kläder som befinner sig utomhus utan sina ägare. Jag undrar alltid över historien bakom.
När jag och Hans körde till skolan sist stod en helt ok gympasko brevid ett övergångställe.
Helt solo.
"Mamma, kolla! Varför står den där?"
Ja det kan man undra. HUR tappar man en sko?
Min hjärna får fram att skokillen blivit nerbrottad i ett slagsmål och att förövaren fått ett krampaktigt tag om ena hans fot. Skokillen sliter sig mirakulöst  loss - och hoppar iväg på en sko.
På trottoaren intill ett övergångsställe i Spånga sitter en arg, andfådd kille kvar med en gympasko i handen.