En gammal (nåja) klasskompis kommer in i butiken och vi börjar prata om alla gravida tjejer och nyblivna mammor i Jakobsberg. Det måste vara en babyboom! Mycket trevlig för mig som öppnar 10 och typ aldrig är ensam i butiken.
Hur som helst berättade min kompis att när hon var gravid (också i Jakan) var dom 23 st (!!) totalt.
Jag gissar att latten inte var helt varm hos den första när den sista fått sin...
Hur som helst frågade jag om hon hade nån kontakt med någon fortfarande. (Det var 16 år sedan...)
Nej inte en enda.
Eftersom hon flyttade till landet (Bålsta). Därmed rök alla på en gång.
Hon sa:
Det är som ett par sköna jeans ungefär. Dem är ju superbra - en tid - tills man hittar ett par lika bra om inte bättre. Då byter man ju....Sån är ju människan.
Ibland undrar man efteråt hur man kom på tanken att sätta på de där fula, konstiga jeansen. Andra gånger blir man gråtfärdig för att man inte kommer i de där fantastiska brallorna från -97.
Jag blev lite fundersam och håller nu till 100 % med. Jag har flyttat ut till Jakobsberg. Hur många av mina gamla jeans (vänner) orkar komma och dricka grönt te med mig på kvällen? Hur många kommer spontant förbi och kräver kaffe en lördagseftermiddag? Hur många gånger samlas vi hos mig innan vi drar ut?
Och hur många gånger har jag varit hemma hos Linda efter flytten? Middag hos Sus? Kaffe hos Karin? Inte många.
Jag skäms och förfäras över att så många par sköna jeans sakta men säkert byts ut.
Förhoppningsvis låter man jeansen ligga kvar lådan tills dom som ett under blir moderna igen (Eller flyttar närmare mig :-)
Och så hoppas jag pyttelite att jag är ett par sköna Dieselbyxor....
Hur som helst berättade min kompis att när hon var gravid (också i Jakan) var dom 23 st (!!) totalt.
Jag gissar att latten inte var helt varm hos den första när den sista fått sin...
Hur som helst frågade jag om hon hade nån kontakt med någon fortfarande. (Det var 16 år sedan...)
Nej inte en enda.
Eftersom hon flyttade till landet (Bålsta). Därmed rök alla på en gång.
Hon sa:
Det är som ett par sköna jeans ungefär. Dem är ju superbra - en tid - tills man hittar ett par lika bra om inte bättre. Då byter man ju....Sån är ju människan.
Ibland undrar man efteråt hur man kom på tanken att sätta på de där fula, konstiga jeansen. Andra gånger blir man gråtfärdig för att man inte kommer i de där fantastiska brallorna från -97.
Jag blev lite fundersam och håller nu till 100 % med. Jag har flyttat ut till Jakobsberg. Hur många av mina gamla jeans (vänner) orkar komma och dricka grönt te med mig på kvällen? Hur många kommer spontant förbi och kräver kaffe en lördagseftermiddag? Hur många gånger samlas vi hos mig innan vi drar ut?
Och hur många gånger har jag varit hemma hos Linda efter flytten? Middag hos Sus? Kaffe hos Karin? Inte många.
Jag skäms och förfäras över att så många par sköna jeans sakta men säkert byts ut.
Förhoppningsvis låter man jeansen ligga kvar lådan tills dom som ett under blir moderna igen (Eller flyttar närmare mig :-)
Och så hoppas jag pyttelite att jag är ett par sköna Dieselbyxor....
Kommentera