Så var det dags igen. Att prata om mat och ungar! Hur man får dessa två - varförsig - härligheter att gå ihop. Och bli en enda stor härlighet. Problemet ligger ju i att mina annars så ljuvliga bonusungar inte äter all mat. Eller rättare sagt nästan ingen mat. I alla fall inte de jag kallar mat. Dom äter såklart pannkaka och köttbullar.
Men de är helt enkelt ovana vid annorlunda (nåja) saker som Halloumi, pesto, mozzarella, skaldjur, oliver mm. Dvs allt som är gott i livet. Eftersom jag inte äter kött har ju både Hans och Greta (mina egengjorda barn) alltid fått smaka allt annat än hamburgare.
I bland kommer jag på saker som jag hoppas och tror att jag får i allihop. Häromveckan kom jag på en rätt som jag bara invigt Mannen i förut, men som skulle vara perfekt för alla; Risotto. Äkta italiensk sådan. Inte sån äcklig som fanns i skolan när vi var små, med ärtor och UncleBen-ris. Nej, riktigt Avorioris och vitvin och champinjoner och massa äkta parmesanost!
Nu skulle här testas.
Annika glider in i köket och frågar vad det är för mat. Jag tänker att jag ju inte bara kan säga Risotto. Tänk om hon tror att det är sån där trist som man får i plugget? Hm...Men ok: "Risotto" säger jag med tarvlig italiensk brytning.
"Risotto...Vad är det?" frågar hon.
Hon har aldrig ens hört ordet. Intressant. Så börjar man tänka.
För mig är ju Risotto ett ord jag alltid hört. Finns det inte i skolan längre? Jag frågar om hon hört talas om Lapskojs. Nej inte det heller. Men Pölsa då? "Usch, det låter äckligt!"
Och för en gång skull kan jag faktiskt hålla med. Var inte Pölsa nåt slags nedmalet köttavfall? Typ snoppar och nosar från något stackars djur? Skulle det verkligen vara människoföda? Herregud, nu förstår jag varför det inte ens finns längre! Inte ens rödbetorna kunde ju dölja broskbitarna och den helt absurda färgen på eländet.
Andra konstiga, utrotningshotade saker vi ungar på 70-talet fick var; kroppkakor, kåldolmar, fläskpannkaka, isterband, raggmunk, stekt salt sill, fläsklägg och rotmos.
Ingen av våra barn har ätit eller ens hört orden.
För min del är det en lycka att detta blivit utbytt mot; tacos, tortellini, gnocci, smörfisk, skaldjurssoppor och wokrätter.
Men för mina ungars del: Njae. Risotton gick ju inte hem. Och crepes vill dom inte prova...och oliver går inte ner...inte heller bönor eller vattenkastanjer. Hjälp!
Jag tror bestämt jag ska rulla lite kåldolmar i helgen. Och det är förbjudet att inte äta!
Dagens fråga: VARFÖR läcker alltid sojaflaskan?
Men de är helt enkelt ovana vid annorlunda (nåja) saker som Halloumi, pesto, mozzarella, skaldjur, oliver mm. Dvs allt som är gott i livet. Eftersom jag inte äter kött har ju både Hans och Greta (mina egengjorda barn) alltid fått smaka allt annat än hamburgare.
I bland kommer jag på saker som jag hoppas och tror att jag får i allihop. Häromveckan kom jag på en rätt som jag bara invigt Mannen i förut, men som skulle vara perfekt för alla; Risotto. Äkta italiensk sådan. Inte sån äcklig som fanns i skolan när vi var små, med ärtor och UncleBen-ris. Nej, riktigt Avorioris och vitvin och champinjoner och massa äkta parmesanost!
Nu skulle här testas.
Annika glider in i köket och frågar vad det är för mat. Jag tänker att jag ju inte bara kan säga Risotto. Tänk om hon tror att det är sån där trist som man får i plugget? Hm...Men ok: "Risotto" säger jag med tarvlig italiensk brytning.
"Risotto...Vad är det?" frågar hon.
Hon har aldrig ens hört ordet. Intressant. Så börjar man tänka.
För mig är ju Risotto ett ord jag alltid hört. Finns det inte i skolan längre? Jag frågar om hon hört talas om Lapskojs. Nej inte det heller. Men Pölsa då? "Usch, det låter äckligt!"
Och för en gång skull kan jag faktiskt hålla med. Var inte Pölsa nåt slags nedmalet köttavfall? Typ snoppar och nosar från något stackars djur? Skulle det verkligen vara människoföda? Herregud, nu förstår jag varför det inte ens finns längre! Inte ens rödbetorna kunde ju dölja broskbitarna och den helt absurda färgen på eländet.
Andra konstiga, utrotningshotade saker vi ungar på 70-talet fick var; kroppkakor, kåldolmar, fläskpannkaka, isterband, raggmunk, stekt salt sill, fläsklägg och rotmos.
Ingen av våra barn har ätit eller ens hört orden.
För min del är det en lycka att detta blivit utbytt mot; tacos, tortellini, gnocci, smörfisk, skaldjurssoppor och wokrätter.
Men för mina ungars del: Njae. Risotton gick ju inte hem. Och crepes vill dom inte prova...och oliver går inte ner...inte heller bönor eller vattenkastanjer. Hjälp!
Jag tror bestämt jag ska rulla lite kåldolmar i helgen. Och det är förbjudet att inte äta!
Dagens fråga: VARFÖR läcker alltid sojaflaskan?
Kommentera