Bonusfamiljen

Dagen börjar ju så bra...Sovmorgon med Mannen , som snart går ner och gör frukost till oss. Inga barn... Inga jobb...Ja, ni fattar. En skön söndagsmorgon.
Ett filmteam från New York ska komma till oss kl 11 och intervjua oss i ämnet Kärlek på nätet. Är det någon som blir förvånad? Vi känner oss riktigt expert-aktiga nuförtiden i frågan och ställer såklart upp. Gulliga Hanna från Match behöver ju oss! Och vi ska liksom företräda Sverige i ämnet. Perfekt.
Under tiden Mannen kokar ägg och fixar med frukost så går jag en sväng med Biff.
På den vanliga skogspromenaden stöter vi ihop med en Golden Retiriever-tik. Vi har träffat henne förut och då (efter ett morr) förklarade hussen att hon bara gillar hundar hon känner. (!) Jaha, och hur lärde hon känna dem då?
Denna gång är jag på min vakt men eftersom hundarna redan nosat lite förut så släpper jag fram lilla Biff som når upp till knäet på henne ungefär. Precis när han ska köra sitt "Tjena, hur är läget med dej idag då",-(på hundspråk naturligtvis) så gör hon ett aggresivt utfall, med morr och huggtänder åt alla håll. "Vad knäpp du är", säger hussen, "så viftar du på svansen samtidigt!" Ja, onekligen konstig jycke tänker jag och drar min någon spaka Jack Russel därifrån.
Efter nån minuts promenad så ser jag plötsligt att Biffs högra sida ser konstig ut. -BLOD. Blod överallt. (Tycker en stressad matte i alla fall..) Biff är ju i vanliga fall vit med bruna öron. Nu var han vit med en blodig högersida. Jag vet varken ut eller in. Ska jag slänga upp hunden på axeln och kuta efter hussen med Golden-BITCHEN och skrika "HALLÅ! Din galna hund bet min hund" eller ska jag hem och kolla vad tusan som hänt. Vad skulle Ceasar-the-dog-whisperer-Millan göra? Vad är smartast? Vad kostar en veterinär på en söndag? SKIT skit SKIT.
Efter en sekunds övervägning drar vi gärnet hem. Jag springer som bara en orolig matte kan springa. Klumpigt men fort och med tårarna trillande ner för kinderna. Biff kutar brevid med blodet strilande nerför hans kind.
Hemskt!
Efter att vi konstaterat att han fått ett bett längst ut på örat och vi gjort rent såret med klorhexidin, får Biff för sig att göra en sån huvudskakning (tänk Turner & Hooch) där öronen far omkring i 80 km/h runt huvet. Så kan ni tänka att blodet som trycks ut i öronen nu inte stannar där eftersom ena örat liksom är öppet.
Blodet sprinklar iväg över väggar och tak.
Mycket färgrikt och på något sätt väldigt jämnt fördelat med små, små fina blodröda prickar. Överallt. Mannen får tuppjuck och Biff drar ner i hallen till filmteamet som nu står och väntar...

"Welcome to our home. Its a bit caotic today..."