Bonusfamiljen

Ok. Så står man här på självaste julafton och tycker lite synd om sig själv. Barnen är utspridda hos en massa andra föräldrar. Mannen jobbar. Butiken måste vara öppen på julafton fram till 14, så gissa vem som står i den?
Biff är alldeles ensam hemma (Ja, jag vet han är en hund, han vet inget om nån tomte eller knäckätandes ungar) Men ändå!
Lite sorgligt är det. Dessutom finns det som vanligt nuförtiden ingen snö. Trist. Supertist!
Någon tyckte synd om mig (som gör mig till för min man) och skrev  "Synd att ni inte kan bli ett par år yngre också."
Nej, tack. Jag behöver inte bli yngre (räcker med att jag ser yngre ut). Jag älskar mitt kloka, sexiga 41-åriga jag.
Men däremot kan man ju helt klart längta till hur det var när man var liten. Snö tex. Det fanns snö!
Jag åkte, ta mig tusan, pulka så snoret rann mellan oktober och februari. Slet sönder dem undertill så mamma var tvungen att köpa nya. Vet inte hur många gånger jag åkte in i träden runt Slaktarbacken i Solna (tills någon smarting satte upp gummimadrasser runt). Vi drog och kämpade med dessa pulkor. Mest upp förstås.
Kanske är tur att våra ungar har datorer att tjata om för vad ska de annars hitta på en blöt, regnig och mörk vinterdag?
Och jag vet inte varför men jag inbillar mig också att knäcken var lite godare och att klapparna var lite större...Hm
Kanske bara är inbillning.
Måste prova. Kan klockan bara bli 14, så jag kan dra ut till föräldrarna på Rådmansö nångång och bli lite ompysslad.
Och provsmaka knäcken ett par gånger...