Nu har det hänt. Det där som varje separerad förälder fruktar. (I alla fall de föräldrar som är nåt att ha)
En av våra ungar vill bo lite mer hos sin andra förälder.
Inte hos oss!
Första gången Tommy sa att han kanske inte trivdes hos sin pappa och mig (och hela byket av folk som bor här..) fick både jag och Mannen ont i magen i flera dagar.

Och vi fick problem med tillrättavisning och vanlig "uppfostran" som nej-sägningar.

Ett typexempel:
 Tommy kommer hem efter att ha spelat biljard med sin morbror och ätit pizza. Alltså en rätt härlig utan-familjen-kväll. Klockan är 22 och han kommer in i vardagsrummet där vi andra har haft myskväll (fredag såklart) och hela bordet skvallrar om vad vi proppat i oss.
Det står en halv liter Cola kvar. Alla är på väg i säng och William frågar om han får ta ett glas cola han med.
??
I vanliga fall är det så klart blankt nej. Men helt plötsligt går inte den mest naturliga nej-sägningen att genomföra. Mannen stakar sig och håller på att försöka få fram nåt svar... Vi vill ju så gärna att ungen ska ha det bra hos oss. Och trivas här med. Vi tänker båda att han borde få Cola men samtidigt har ju han varit och ätit pizza (Nej mycket riktigt, de drack inte mjölk till...) och klockan är mycket osv.

Mycket svårt. Har precis samma problem med Hans som bor hos sin pappa varannan vecka. Man vill ju inte utöva "låt-gå-principen" al'a 70-talet eftersom han då blir en oförskämd unge utan värderingar eller förnuft.
Men hur gör man, när barnen blir så stora att de börjar hota med att de vill åka till den andra föräldern om det är något som inte går vägen hos oss? Barn som bor med bägge föräldrar bråkar och stökar och smäller i dörrar och blir arga som alla andra. MEN de barnen har ju ingen annan att dra till när det hettar. Det är liksom bara att rida ut, lösa problem och gå vidare.
Inget konstigt alls!
Undrar hur många av bonusfamiljerna som har problem som egentligen inte borde finnas. Som uppstår för att barnen kan välja den lätta vägen ut istället för att lära sig konfikthantering.


Vad göra?

3 kommentarer

En som vill vara alla till lags

23 Apr 2008 21:55

Oh den valsen känner vi till allt för väl men vi har ändå valt att ha våra regler hos oss. Mycket gnäll blir det men jag och maken måste tro på att det är vi som vinner i det långa loppet. Ni får väl prata ihop er med mamman så hon respekterar era veckor och säger till sonen att det är pappas vecka bara att stå ut.

Vickie

12 Jun 2008 09:41

Förstår inte riktigt problemet i situationen ovan.

"I vanliga fall sagt blankt nej"!



Till ett glas cola!!



Varför det??!!!



Om det står en flaska coca på bordet och killen är törstig efter pizzan och blir nekad att få ett glas, ja då förstår jag att han inte trivs så jättebra.

Det är väl klart att man måste ha regler ,men då får det väl ändå handla om något som är värt att "regla" om,typ tider och när man gör läxor osv.



Detta var ju helknasigt....! ;)--------Vickie---









Alex

23 Jun 2008 08:36

Vad trött man blir...Till kommentarer som "Vickies"

Om man inte fattar varför man inte ger ett törstigt barn ett glas coca cola innan läggdags, så finns det nog inget hopp om kroppslig sundhet. Jag orkar inte ens skriva mer om detta.

Kommentera

Publiceras ej