Bonusfamiljen

I veckan ringde en reporter från Expressen och frågade om hon fick intervjua mig och Mannen med anledning av att vi träffats på nätet. Hon hade sett vår historia på Match.com. Vi ligger nämligen där på framsidan, som en lockelse om hur det kan gå, om man hittar rätt vill säga...
Artikeln skulle in dagen efter och skulle fungera som en uppmuntran att våga nätdejta.
Jaha.
Det kunde vi väl ställa upp på. Jag ringde Mannen.
ALDRIG i livet, älskling. Fattar du hur mycket skit jag skulle få för det på jobbet?..! Jag fattade ju. Typ 15 st grabbiga, pain-in-the-ass-brandmän som skulle mobba honom jäkligt länge för det.
Men sen kom vi på att min blogg skulle kunna vara med och vem köper tidningen på en onsdag i alla fall? JAG känner ingen. Man tar på sin höjd en Metro eller City på väg till jobbet. Inte ställer man sig i en kö på Pressbyrån och KÖPER en tidning.
Bra, bra. Både jag och Mannen blev intervjuade på telefon och sen kom en speedad fotograf hem vid 22 och knäppte några bilder på de trötta -fast otroligt kära, paret.
Dagen efter ringde reportern och sa att det blivit lite fördröjt med utgivingen av just denna artikel. Men det blir denna vecka och du lär märka det på löpet.
Just det märkte vi först. Löpet. På EN LÖRDAG!
Texten idag lyder: Gör som Alexandra; Möt kärleken på nätet i höst! Sen ligger där en bild på mig och Mannen omslingrandes i vår soffa. David ser konstigt finurlig ut.
SHIT POMMFRITT!
Inuti - PÅ MITTUPPSLAGET- ligger artikeln. STORT. I mitten! Såklart med ännu större bild!
Medans vi går lite smått nervösa genom centrum och till slut köper en tidning ringer telefonen hos Mannen. Hans mamma. Hon har sett. Hon har t.o.m fått en löpsedel av snälle farbrorn i kiosken. Min bästis Lotta ringer på min telefon och skriker rakt ut.
Jag kan bara tänka på en sak... David ska till jobbet på måndag. Stackars honom.