Så sitter man igen i knipan där en kompis har ett snuvigt barn och är på väg till Akuten. Jag säger till mig själv; Alexandra, låt dom åka dit då. Sköt ditt! Dem kanske VILL sitta i ett bakteriefyllt väntrum hela natten med en 4-åring. Tänk om det är det roligaste dom vet?
Men nej, det går inte! Har människan inte hört all vädjan från Sjukhusen om att INTE ta dit förkylda eller magsjuka ungar? Hur är det möjligt att en annars så smart kille inte vet om Vårdcentralernas roll?
Hm.. Jag får frågan om jag tror att han gör rätt. Äntligen! Jag svarar snabbt (Och väldigt försiktigt) att jag inte tror dom kommer att kunna göra så mycket åt lillkillen. Att han kanske mår bättre om han får vara sjuk, HEMMA en dag eller två.
Men naturligvis spelar inte detta någon som helst roll. Han tar ju sitt barn, möter upp mamman vid ingången till Sjukhuset och kliver in bland alla bakteriehärdar med sin son.
Dagen efter ser han missnöjd ut. Barnet fick inte ens pencillin. De fick vänta i 3 tim 45 minuter!! Jasså! Är det så nuförtiden att det är KÖ PÅ AKUTEN? VA? Ingen aning.

En annan grymt irriterande sak så här i mellangradernas tid är alla föräldrar som bylsar på sina stackars ungar bävernylonoverallerna och Snöskoterkängorna redan. Helst med en tjock lurvig (fast såklart söt) mössa till.
Det är + 7 grader ute!!!! En fråga: VAD ska ungen ha på sig när det blir minus 15 grader?
Jag VET ju att alla mammor själva ska bestämma över sina barn. Men här är det ju liksom inte så att MAMMAN går omkring med samma kläder. Nej, mamman har sin coola skinnjacka öppen, spetsiga höga stövlar (utan lurv) och på sin höjd ett par "köra-bil-handskar"...

Fast jag har lärt mig. Det har jag. Häromdagen skulle en kollega hem och ta hand om sitt barn som var sjuk i magsjuka. Och på kvällen skulle även hans andra lillkille komma till honom (Delad vårdnad). (!!!) Jag frågade lite försiktigt om den mamman VET OM att halvbrorsan ligger hemma och spyr i en hink?
Det VAR DET ENDA jag frågade.
Han tänkte lite på det tror jag. Fast sen när han sa att det är nog ingen fara och trodde att det inte smittade längre (Han har ju inte kräkts på en timme nu ), så var jag helt tyst. Sa ingenting!
Det kan berott på att jag var i chock över att han inte vet om att spysjukan smittar ett helt dygn efteråt....Fast jag tror nog att jag bara lärt mig att inte lägga mig i! YES!

Kommentera

Publiceras ej